Rhapsody in Rock
Igår tog vi bilen, min far och min mor och min käre pojkvän. Vi åkte hela vägen till Vaxholm och åkte över till kastellet med färjan. Där satt vi i regnet i flera timmar och såg ut som (och luktade antagligen lite som) blöta hundar när vi åkte tillbaka. Kalla, frusna och väldigt blöta var vi, men ganska nöjda ändå. Vi hade nämligen fått se ännu ett Rhapsody in Rock. Även denna gång i spöregn.
Första gången var på Råsunda för kanske tre år sedan. Precis efter att Charlie Norman dog, så Wells ägnade en del av konserten bara till honom. Regnet strilade hela tiden ner, så vi satt i varsin regnponcho, jag, syster och mor. Till min stora glädje så var Gunilla Backman med. Hon vet hur man tar ton, och jag njöt varje gång hon sjöng. Till min mors stora glädje var Mikael Tornving där. Han och Henrik Hjelt stod för den komiska biten. De avslutade hela showen med att gå upp på scen iklädda jeans som slutade efter halva rumpan (utan kalsonger) och peruker med mörkt hår ner till midjan och varsin ölburk. I denna utstyrsel headbangade de till de sista låtarna.
För ett år sedan gick Wells ihop med Robert Bronett, han som har hand om Cikus Scott, och skapade Rhapsody in Circus. En blandning av internationella cirkusartister och mäktig musik. Cirkusartisterna var helt galna, speciellt killen som gick på lina. Linan var spänd fyra meter rakt över publiken, och han både sprang och hoppade. En gång höll han nästan på att ramla, och hela publiken drog efter andan. Som tur var fick han tag i linan i sista stund, men lite skakis var man nog ändå. Pokvännen var med, och han blev helt facinerad över lasershowen som visades upp till en av låtarna. Självklart ville han ha en sådan lasershow när han blir kändis.
Efter Rhapsody in Circus så äntrade Robert Wells scenen på Cirkus i Stockholm. Temat var Robin Hood, eller rättare sagt Robert Hood. Till min stora förtret så dök aldrig Peter Johansson upp på scen, men showen var bra ändå. Farmor och farfar som var med uppskattade den väldigt mycket, de har ju inte varit med tidigare gånger.
Igår så stod de på scen igen. The Rhapsodettes, The Vocalettets, Rhapsody Symphony Orchestra och Robert Wells himself. Mikael Tornving var tillbaka, och efter pausen drev han med staten och berättade vad man kunde gör för att hjälpa till att minska riskerna för att göra sig illa och på så vis minska sjukhuskostnaderna. Bland annat hade de startat ett journummer dit man kunde ringa om man såg någon som till exempel stod fel, vilket skulle kunna generera i ryggskador när personen blev äldre.
På scen stod också The Divas. Charlotte Perelli, Jessica Andersson, LaGaylia Frazier och Sofia Källgren. LaGaylia gav mig rysningar när hon sjöng All by Myself. Det var bara så bra. En annan låt som gav mig rysningar igår var Life on Mars. Jan Åström var där och hans röst ihop med den låten var en perfect match. I programmet fanns också Peter Johansson med på bild, men tror ni att han var med denna gång? Nej. Men det var en toppenkväll, om man räknar bort regnet. Tråkigt nog var vi tvugna att gå på slutet, för trots att det klarnat upp och det egentligen inte var så kallt så var vi blöta in på bara skinnet och skakade allihopa. Så vi missade extranummren. Istället stod vi och väntade på färjan tillbaka under den tiden...
Första gången var på Råsunda för kanske tre år sedan. Precis efter att Charlie Norman dog, så Wells ägnade en del av konserten bara till honom. Regnet strilade hela tiden ner, så vi satt i varsin regnponcho, jag, syster och mor. Till min stora glädje så var Gunilla Backman med. Hon vet hur man tar ton, och jag njöt varje gång hon sjöng. Till min mors stora glädje var Mikael Tornving där. Han och Henrik Hjelt stod för den komiska biten. De avslutade hela showen med att gå upp på scen iklädda jeans som slutade efter halva rumpan (utan kalsonger) och peruker med mörkt hår ner till midjan och varsin ölburk. I denna utstyrsel headbangade de till de sista låtarna.
För ett år sedan gick Wells ihop med Robert Bronett, han som har hand om Cikus Scott, och skapade Rhapsody in Circus. En blandning av internationella cirkusartister och mäktig musik. Cirkusartisterna var helt galna, speciellt killen som gick på lina. Linan var spänd fyra meter rakt över publiken, och han både sprang och hoppade. En gång höll han nästan på att ramla, och hela publiken drog efter andan. Som tur var fick han tag i linan i sista stund, men lite skakis var man nog ändå. Pokvännen var med, och han blev helt facinerad över lasershowen som visades upp till en av låtarna. Självklart ville han ha en sådan lasershow när han blir kändis.
Efter Rhapsody in Circus så äntrade Robert Wells scenen på Cirkus i Stockholm. Temat var Robin Hood, eller rättare sagt Robert Hood. Till min stora förtret så dök aldrig Peter Johansson upp på scen, men showen var bra ändå. Farmor och farfar som var med uppskattade den väldigt mycket, de har ju inte varit med tidigare gånger.
Igår så stod de på scen igen. The Rhapsodettes, The Vocalettets, Rhapsody Symphony Orchestra och Robert Wells himself. Mikael Tornving var tillbaka, och efter pausen drev han med staten och berättade vad man kunde gör för att hjälpa till att minska riskerna för att göra sig illa och på så vis minska sjukhuskostnaderna. Bland annat hade de startat ett journummer dit man kunde ringa om man såg någon som till exempel stod fel, vilket skulle kunna generera i ryggskador när personen blev äldre.
På scen stod också The Divas. Charlotte Perelli, Jessica Andersson, LaGaylia Frazier och Sofia Källgren. LaGaylia gav mig rysningar när hon sjöng All by Myself. Det var bara så bra. En annan låt som gav mig rysningar igår var Life on Mars. Jan Åström var där och hans röst ihop med den låten var en perfect match. I programmet fanns också Peter Johansson med på bild, men tror ni att han var med denna gång? Nej. Men det var en toppenkväll, om man räknar bort regnet. Tråkigt nog var vi tvugna att gå på slutet, för trots att det klarnat upp och det egentligen inte var så kallt så var vi blöta in på bara skinnet och skakade allihopa. Så vi missade extranummren. Istället stod vi och väntade på färjan tillbaka under den tiden...
Kommentarer
Trackback
